Vi är medlemmar i New International Karate Organization – Ashihara Kaikan (NIKO) Japan. Vi är även medlemmar i Svenska Karateförbundet. Ashihara Karate är en Japansk karatestil och högkvarteret ligger i staden Matsuyama på Japans fjärde största ö Shikoku. Det finns ungefär 400 klubbar i ungefär 50 länder. Stilen grundades 1980 av Kancho Hideyuki Ashihara. Han var en av Kyokushinkais främsta instruktörer under 1960- och 1970-talet. Kancho Hideyuki Ashihara avled 1995 och karatestilen leds i dag av hans son Kancho Hidenori Ashihara som fortsätter sin faders arbete inom karaten in i framtiden. I Japan tränar väldigt många karate och många kommer i kontakt med karate när de är studenter via det japanska skolsystemet. Inom karate finns det alltid mer att lära så den som vill kan fortsätta träna karate hela livet.

Karaten härstammar från den Japanska ögruppen Okinawa som ligger långt söder om det Japanska fastlandet och relativt nära Kina. Från början kallades självförsvarskonsten på Okinawa för “te” = hand och den har en många hundra år gammal tradition. I Kina hade parallellt en utveckling av olika kinesiska självförsvarskonster pågått under mer än 1000 år och dessa självförsvarskonster kallades för “To-te”. Med tiden vidareutvecklades den japanska självförsvarskonsten via ett stort antal influenser från kinesiska självförsvarskonster och detta ledde under 1600- och 1700-talet fram till att karaten utvecklades. Några av de äldsta karatestilarna är Shurite, Nahate och Tomarite. Under 1920-talet spreds karaten från Okinawa till hela Japan och två av de ledande karateinstruktörerna var Gichin Funakoshi och Choki Motobu. Under 1950- och 1960-talet började karaten att sprida sig utanför Japan och i dag tränar man karate i nästan alla länder på jorden. På Kime Ashihara Karateklubb kan du träna karate i Uppsala.

I karateträningen ingår slag, sparkar, blockeringar, grepptekniker, grepp med en hand, grepp med båda händerna, tryckpunkter, ledlås, balansbrytningar, falltekniker, svep, fotsvep, nedtagningar, kast och tekniker nere på marken. Det ingår fotarbete, cirkulära rörelser, rörelser i cirkel, rörelser i olika vinklar, rörelser i olika riktningar, stretching, rörlighetsträning, avslappningsövningar och andningsövningar. I karateträningen finns tekniker som också återfinns inom Judo, Jujutsu, Aikido, Wushu och Kung Fu.

Grundaren av New International Karate Organization – Ashihara Kaikan (NIKO) Japan, Hideyuki Ashihara, föddes 1944 i Nomicho utanför Hiroshima och växte upp hos sina farföräldrar. Vid tio års ålder startade han sin budoträning genom att börja träna Kendo. Han flyttade därefter till Tokyo där han 1961 började träna Kyokushin vid 16 års ålder. Han tränade oerhört intensivt och missade aldrig ett träningspass. Vid 19 års ålder, 1964, graderade han till 1 Dan i Kyokushin. År 1966 fick Hideyuki Ashihara instruktörsstatus och började instruera vid Kyokusinkais högkvarter i Tokyo som leddes av Masutatsu Oyama. Under 1970-talet graderade Hideyuki Ashihara till 5 Dan i Kyokushin. Hideyuki Ashihara var en av Kyokushinkais främsta instruktörer under 1960- och 1970-talet. Hideyuki Ashihara är även en seriefigur i manga-tidningen Karate Baka Ichidai. Efter sin tid i Tokyo flyttade Hideyuki Ashihara till Nomura på Shikoku där han instruerade i karate. Därefter expanderade han sin karateverksamhet genom att flytta till Yawatahama på Shikoku där han öppnade en karateklubb och instruerade i karate. Han fortsatte sedan expandera sin karateverksamhet genom att flytta till Matsuyama på Shikoku där han öppnade en karateklubb och instruerade i karate. Hideyuki Ashiharas rykte som karateinstruktör, fighter och kampsportsutövare växte för varje år som gick. Han hade en förmåga att med hjälp av fotarbete och cirkulära rörelser positionera sig i fördelaktiga positioner bredvid eller bakom motståndaren eller motståndarna för att ta kontroll på situationen. Hans karate betonar sabaki, självförsvar, fotarbete, cirkulära rörelser, positionering, kontrollteknik, kombination av attack och försvar, samtidigt försvar och attack, grepp, balansbrytning, nedtagning och kast, realistisk karate, praktisk karate, säker karate och personlig utveckling genom karate. Att hela tiden vara flexibel och inte bara möta kraft med kraft. Hans rykte som karateinstruktör, fighter och kampsportsutövare fortsatte växa, fler och fler klubbar anslöt sig till honom för att träna karate, hans karate spred sig från Nomura, Yawatahama och Matsuyama till Uwa, Uwajima, Hiroshima, Osaka, Kyoto, Kobe, Nara, Shiga och många fler orter. Detta ledde fram till att Hideyuki Ashihara grundade karatestilen New International Karate Organization – Ashihara Kaikan (NIKO) Japan för att ännu bättre kunna förverkliga sina träningskoncept och träningsmetoder inom karate. Karatestilen New International Karate Organization – Ashihara Kaikan (NIKO) Japan grundades 1980 av Kancho Hideyuki Ashihara. Karatestilen Ashihara Karate spred sig snabbt ut över hela japan och hela världen, fler och fler klubbar anslöt sig till karateorganisationen och idag finns det ungefär 400 klubbar i ungefär 50 länder. Kancho Hideyuki Ashihara höll många utbildningar för den japanska polisen och flera av hans elever har i sin tur blivit karatemästare. Karatestilen Ashihara Karate fortsätter hela tiden utvecklas med ständiga förbättringar. Kancho Hideyuki Ashihara avled 1995 på grund av ALS och över 1000 personer visade sin respekt för den stora karatemästaren på hans begravning. Karatestilen leds i dag av hans son Kancho Hidenori Ashihara som fortsätter sin faders arbete inom karaten in i framtiden.

Kata är rörelsescheman med attack, försvar, kroppsrörelser och positioner. Olika karatestilar har olika kator och många andra kampsporter har också kator där dock ibland andra benämnningar för kata används. Inom Ashihara Karate kan kata utföras både individuellt, parvis och med flera kamrater. Inom Ashihara Karate är katorna är uppdelade i fem katagrupper som var och en har olika inriktning, de fem katagrupperna är Shoshinsha, Kihon, Kumite, Nage och Jissen:
Shoshinsha no kata sono ichi
Shoshinsha no kata sono ni
Shoshinsha no kata sono san
Kihon no kata sono ichi
Kihon no kata sono ni
Kihon no kata sono san
Kumite no kata sono ichi
Kumite no kata sono ni
Kumite no kata sono san
Kumite no kata sono yon
Kumite no kata sono go
Nage no kata sono ichi
Nage no kata sono ni
Nage no kata sono san
Nage no kata sono yon
Jissen no kata sono ichi
Jissen no kata sono ni

Japanska hälsningsfraser:
Shomen ni rei – Buga mot shomen, framåt i träningslokalen
Sensei ni rei – Buga mot sensei
Senpai ni rei – Buga mot senpai
Otagai ni rei – Buga mot gruppen, mot varandra

Japanska räkneord:
Ichi – 1
Ni – 2
San – 3
Shi/yon – 4
Go – 5
Roku – 6
Shichi – 7
Hachi – 8
Kyu – 9
Ju – 10
Ju ichi – 11
Ju ni – 12
Ju san – 13
Ju shi/yon – 14
Ju go – 15
Ju roku – 16
Ju shichi/nana – 17
Ju hachi – 18
Ju kyu – 19
Ni ju – 20
Ni ju ichi – 21
Ni ju ni – 22
Ni ju san – 23
Ni ju shi/yon – 24
San ju – 30
Yon ju – 40
Yon ju go – 45
Go ju – 50
Roku ju – 60
Nana ju – 70
Hachi ju – 80
Kyu ju – 90
Hyaku – 100
Ni hyaku – 200
San hyaku – 300
Sen – 1000
Ichi man – 10000

Japansk terminologi:
Age – Uppåt
Age tsuki – Slag uppåt
Ago – Haka
Aikido – Den harmoniska kraftens väg
Aka – Röd
Anata – Du
Aoi – Blå
Ashi – Fot
Ashi barai – Fotsvep
Atama – Huvud
Ate – Slag
Barai – Blockering
Bonsai – Japanskt miniatyrträd i kruka
Budo – Kampkonstens väg
Bunkai – Tillämpning
Bushi – Krigare
Bushido – Den hederskodex som samurajerna följde
Chairoi – Brun
Chotto matte kudasai – Vänta lite tack
Chudan – Mellan
Chusoku – Trampdyna, främre delen
Dachi – Ställning
Dan – Grader för svartbälten
Do – Väg
Dojo – Platsen där vi tränar karate
Dojo kun – Regler för hur du ska uppträda i träningslokalen, dojon
Domo – Informellt tack
Domo arigato – Tack så mycket
Domo arigato gozai mashita – Extra artigt tack så mycket
Dozo yoroshiku – Trevligt att träffas
Embusen – En katas rörelsemönster på golvet
Empi – Armbåge
Fudo dachi – Grundställning, fötter i 30 graders vinkel
Gambatte – Lycka till
Ganmen – Ansikte
Garami – Fläta ihop
Gedan – Låg
Gedan barai – Låg blockering
Gendai budo – Moderna japanska kampsporter
Geri – Spark
Gi – Karatedräkt
Go – Hård
Goshin – Självförsvar
Gyaku – Motsatta
Gyaku-juji-jime – Korslås mot halsen, tummar på utsidan
Gyaku tsuki – Slag bakre handen, motsatta handen
Hadaka-jime – Halslås bakifrån, naket halslås
Hai – Ja
Haishu – Utsida hand, med öppen hand
Haishu uchi – Slag med utsida hand, med öppen hand
Haisoku – Fotens ovansida
Haito – Inre knivhand
Haito uchi – Slag med inre knivhand
Hajime – Börja
Hana – Näsa
Hara – Mage
Heiko dachi – Parallell ställning, fötter axelbrett isär
Heisoku dachi – Sluten ställning, fötter ihop
Hidari – Vänster
Hiji – Armbåge
Hiji uchi – Slag med armbåge
Hiki – Rycka, slita, dra
Hiki uke – Ryckande greppande blockering
Hikite – Handen som rycker, sliter, drar
Hikkake – Benkrok
Hiragana – Ett av tre japanska skriftspråk, används för att stödja skriftspråket kanji
Hiraken – Främre delen av knogen, andra fingerleden
Hiraken tsuki – Slag med främre delen av knogen, andra fingerleden
Hirate – Insida hand, med öppen hand
Hirate uchi – Slag med insida hand, med öppen hand
Hiza – Knä
Hiza geri – Knäspark
Hizo – Mjälte
Hokkaido – Japans näst största ö
Honbu dojo – Högkvarteret, huvudkvarteret, i världen
Honshu – Japans största ö
Iaido – Konsten att dra och hantera det japanska svärdet
Ibuki – Andningsmetod
Ie – Nej
Ikigai – Det som ger våra liv syfte, mening och mål, en anledning att finnas till
Ippon – En, ett, en hel poäng, en full poäng, i tävling
Ippon ken tsuki – Slag med pekfingrets mellanknoge
Ippon nukite – Ett finger spjuthand
Ippon-seoi-nage – Enarms skulderkast, kast över ena axeln med en arm
Irimi – Att kombinera kroppsrörelser, avståndsbedömning och timing
Jikuashi geri – Svep, spark, mot stödjebenet
Jime – Lås mot halsen
Jodan – Hög
Jodan uke – Hög blockering
Jodo – Stavens väg
Ju – Mjuk
Judo – Den mjuka vägen
Juji – Korsande
Juji-gatame – Korsarmlås
Jujutsu – Mjuk teknik, följsam konst
Kai – Organisation
Kaikan – Organisation, mötessal, hall
Kaizen – Ständiga förbättringar
Kakato – Häl
Kakato geri – Hälspark
Kake – Krok, hake
Kake geri – Krokspark
Kamaete – Inta position, utför teknik
Kami – Hår
Kancho – Överhuvud för kampsportorganisation
Kanji – Ett av tre japanska skriftspråk, består av skrivtecken från kinesiska
Kansetsu – Led
Kansetsu-waza – Tekniker mot led
Kara – Tom
Karate – Tom hand
Karate-do – Den tomma handens väg
Karate Jutsu – Den tomma handens teknik
Kata – Rörelseschema med attack, försvar, kroppsrörelser och positioner
Katakana – Ett av tre japanska skriftspråk, används för att skriva utländska låneord, speciellt engelska
Katana – Svärdet som användes av samurajerna, den japanska krigarklassen, i det feudala japan
Keage – Uppåtstigande
Keiko uchi – Slag med kycklingnäbbhand, jämför med tranan
Kendo – Svärdets väg
Keri no kamae – Att vara redo för att sparka
Ki – Energi
Kiai – Skrik, harmonisera med ki
Kiba dachi – Ryttarställning, dubbel axelbredd mellan fötter
Kihon – Grundteknik
Kime – Fokus, fokusering, fokus av energi, en maximal kraftfokusering
Kinteki geri – Spark med fotens ovansida
Kiritsu – Stå upp
Kiroi – Gul
Ko – Liten
Ko-soto-gari – Liten mejning på utsidan, utifrån
Ko-uchi-gari – Liten mejning på insidan, inifrån
Kohai – Junior, elev
Koken – Handledens ovansida
Kokutsu dachi – Bakåtlutad ställning, 30% vikt främre fot och 70% vikt bakre fot
Kombanwa – God kväll
Konnichiwa – Hej
Koryu – Gammal stil, gammal skola
Koryu budo – Äldre japanska kampsporter
Koshi – Höft
Kote – Handled, underarm
Kote gaeshi – Ledlås mot handled som kan följas av kast
Kubi – Nacke
Kuchi – Mun
Kumade uchi – Slag med björnhand, jämför med tigern
Kumite – Fighting, sparring
Kumite dachi – Fightingställning
Kumite no kamae – Att vara redo för fighting, sparring
Kuroi – Svart
Kuzushi – Bryta någons balans
Kyodo – Bågens väg
Kyu – Grader innan svart bälte
Kyusho jutsu – Tryckpunktstekniker, tekniker mot kroppens vitala punkter
Kyushu – Japans tredje största ö
Ma – Avstånd och timing
Mae – Fram
Mae geri – Framåtspark
Mae hiza geri – Knäspark framåt
Mae ukemi – Framåtfall
Maki komi nage – Framåtkast
Mawashi – Cirkulär rörelse, att rotera, gå runt, runt
Mawashi geri – Rundspark
Mawashi hiza geri – Knäspark runt
Mawashi uchi – Cirkulärt slag
Mawashi uke – Cirkulär block och kontrollteknik, ofta följt av ett kast eller en nedtagning
Mawatte – Vänd
Me – Öga, ögon
Midori – Grön
Migi – Höger
Mimi – Öra, öron
Mizu – Vatten
Mokuso – Slut ögonen, meditation
Morote – Båda händer
Mugorei – Utan räkning
Mushin – Utan tankar
Musubi dachi – Öppen ställning, hälar ihop och fötter i 45 graders vinkel
Nage – Kast
Nage-waza – Kastteknik
Naginata – Stridslie
Nakadaka ken tsuki – Slag med långfingrets mellanknoge
Nami-juji-jime – Korslås mot halsen, tummar på insidan
Naore – Återgå till utgångspositionen
Ne-waza – Markteknik, markkamp
Neko ashi dachi – Kattställning, 10% vikt främre fot och 90% vikt bakre fot
Nidan – Svart bälte av andra graden
Nihon-go – Japanska
Nihon nukite – Två fingrar spjuthand
Nippon – Japan
Nodo – Hals
Nukite – Spjuthand
O – Stor
O-soto-gari – Stor mejning på utsidan, utifrån
O-uchi-gari – Stor mejning på insidan, inifrån
Obi – Bälte
Ohayo gozaimas – God morgon
Oi – Främre
Oi tsuki – Slag främre handen
Okinawa – Ögrupp söder om det japanska fastlandet, de fyra största öarna
Onsen – En varm källa i japan
Origami – Konsten att vika papper
Oroshi – Nedåtgående
Oroshi uchi kakato geri – Yxspark, inifrån
Oroshi soto kakato geri – Yxspark, utifrån
Osae – Pressa nedåt
Oshiage uke – Block av en hög rundspark genom att pressa sparken bakåt/uppåt
Osu – Ja, jag förstår, hälsning, respekt, ett löfte om att göra sitt bästa
Rei – Buga, respekt, respekt för dig själv, dina träningskamrater och dina instruktörer, respekt för möjligheten att ömsesidigt kunna lära av varandra
Ryu – Stil, skola
Ryukyu – Namnet på det gamla kungadömet som idag motsvarar ögruppen Okinawa Japan
Sabaki – Att blanda försvar och attack och ta kontroll över motståndaren, en förmåga att kunna slå utan att själv bli slagen, att kunna sparka utan att själv bli sparkad, att utöva säker karate
Sakotsu – Nyckelben
Sakura – Japanska körsbärsblommor
Samuraj – Den japanska krigarklassen i det feudala japan
Sandan – Svart bälte av tredje graden
Sankaku geri – Triangelspark
Sankaku-jime – Triangelhalslås
Sanchin dachi – Tre striders ställning, timglasställning
Sayu – Sidan, höger och vänster sida
Sayonara – Hej då, trevlig resa
Shime-waza – Halslåstekniker
Shodan – Svart bälte av första graden
Seiken – Knytnäve
Seiken oi tsuki – Slag främre knytnäven
Seiken gyaku tsuki – Slag bakre knytnäven, motsatta knytnäven
Seiretsu – Ställ upp på linje
Seiza – Sitt ner med böjda knän
Senpai – Senior, instruktör
Sensei – Lärare, instruktör
Shiko dachi – Sumoställning, dubbel axelbredd mellan fötter i 45 graders vinkel
Shikoku – Japans fjärde största ö
Shin – Sinne
Shin Gi Tai – Sinne teknik kropp
Shinai – Bambusvärd som används t ex inom kendo
Shinkansen – Ett separat järnvägsnät med höghastighetståg i japan
Shiroi – Vit
Shita – Nedre, låg
Shita tsuki – Nedre slag, lågt slag
Shodo – Japansk kalligrafi
Shorinji Kempo – Den tänkande människans kampkonst
Shotei – Handflata, närmast handleden
Shotei uchi – Slag med handflata, närmast handleden
Shuto – Knivhand
Shuto uchi – Slag med knivhand
Soto – Utsida
Soto uke – Blockering utifrån och inåt
Sumi masen – Ursäkta
Sune – Skenben
Sune uke – Blockering med skenben
Tachi-waza – Stående teknik, stående kamp
Tai – Kropp
Taido – Kroppens och själens väg
Tani-otoshi – Droppen som faller i dalen
Tameshiwari – Brytteknik
Tanden – Kroppens tyngdpunkt, fem centimeter nedanför naveln
Tatami – En japansk matta som man antingen kan ha i sitt hem eller i träningslokalen, på en tatami använder man inte skor
Tate – Vertikal
Tate tsuki – Vertikalt slag
Te – Hand
Teisoku – Fotsulan
Tettsui – Hammarnäve
Tettsui uchi – Slag med hammarnäve
To-te – Ett samlingsbegrepp för olika gamla kinesiska självförsvarskonster
Tobi – Hoppande
Tobi geri – Hoppande spark
Tobi hiza geri – Hoppande knäspark
Toho – Svärdspetshand
Torii – En traditionell japansk portal eller port
Tsuki – Slag
Uchi – Insida, slag, slag i båge
Uchi momo geri – Spark mot insidan av låret
Uchi uke – Blockering inifrån och utåt
Uchinaguchi – Det ursprungliga språket på Okinawa Japan
Ude – Arm
Ude-garami – Armflätning
Uke – Blockering
Ukemi-waza – Fallteknik
Ura – Omvänd
Ura nage – Bakåtkast
Uraken – Omvänd knytnäve
Uraken ganmen uchi – Slag med omvänd knytnäve framåt och nedåt
Uraken hizo uchi – Slag med omvänd knytnäve åt sidan
Uraken mawashi uchi – Slag med omvänd knytnäve cirkulärt framåt
Uraken sayu uchi – Slag med omvänd knytnäve åt sidan och nedåt
Uraken yoko uchi – Slag med omvänd knytnäve framåt och åt sidan
Uraken uchi – Slag med omvänd knytnäve
Uraken ushiro mawashi uchi – Slag med omvänd knytnäve bakåt och cirkulärt
Ushiro – Bakåt
Ushiro geri – Bakåtspark
Ushiro mawashi geri – Bakåt cirkulär spark
Ushiro ukemi – Bakåtfall
Wa – Harmoni, fridfullhet
Wakari mashita – Jag förstår
Wakari masen – Jag förstår inte
Wakari masu ka – Förstår du
Watashi – Jag
Waza – Teknik
Wazari – En halv poäng i tävling
Wushu – Stridskonst, ett samlingsbegrepp för olika kinesiska självförsvarskonster
Yame – Stopp sluta
Yasume – Slappna av
Yohon nukite – Fyra fingrar spjuthand
Yoi – Var redo
Yoi dachi – Var redo ställning
Yoko – Sidan
Yoko geri – Sidospark
Yoko ukemi – Sidofall
Yubi – Finger
Za – Sitta
Zanshin – Medvetenhet total uppmärksamhet
Zazen – Sittande meditation
Zen – Meditation
Zenkutsu dachi – Framåtlutad ställning, 70% vikt främre fot och 30% vikt bakre fot